Vuxnas lärande

• individuellt vardagslärande
• lärande i arbetslivet
• lärande i studier

Lärande i studier kan i sin tur delas in i

• formellt lärande (sker inom det offentliga utbildningväsendet)
• icke formellt lärande (kan t.ex. vara internutbildningar eller/och arbetsmarknadsutbildningar)
• informellt lärande (t.ex. föreningar, hemma)

Tanken med livslångt lärande är att lärandet i ungdomsskolan inte räcker för hela livet och i ett föränderligt samhälls- och arbetsliv åldras kunskap och kompetens snabbt. Dessutom finns det redan idag individer som saknar grundläggande yrkes- och ämneskunskaper motsvarande gymnasiekompetens.

Mål för vuxnas lärande (prop. 2000/01:72)

"Alla vuxna skall ges möjlighet att utvidga sina kunskaper och utveckla sin kompetens i syfte att främja personlig utveckling, demokrati, jämställdhet, ekonomisk tillväxt och sysselsättning samt en rättvis fördelning"

För att nå dessa mål finns angivet ett antal strategier

• Utveckla arbetsformer och pedagogik.
• Ge individer möjligheter till rådgivning och vägledning.
• Skapa ändamålsenliga lärmiljöer.
• Ge ekonomiska förutsättningar för lärande.
• Gemensamt ansvar för utbildning hos samhället, arbetsgivare, den enskilde.
• Låta ett demokratiskt förhållningssätt genomsyra allt formellt och icke formellt lärande.
• Samsyn över politikerområden och samverkan mellan myndigheter.  

För att främja vuxnas lärande bör det finnas en infrastruktur som kännetecknas av

• uppsökande verksamhet
• studie- och yrkesvägledning
• möjligheter till validering
• samarbete med olika utbildningsanordnare, statliga och kommunala förvaltningar och med näringsliv om ett flexibelt kursutbud
• flexibelt lärande med möjligheter till individuella studiegångar
• stöd - särskilt stöd
• utvärdering och kvalitetssäkring.

Kommunens uppdrag

Kommunen kommer att ha rollen inte bara som utbildningsanordnare utan ska ha en samordnande funktion vad gäller förändringarna och främjandet av vuxnas lärande. Det är inte enbart stat och kommun som har ansvar för att enskilda individer erbjuds tillfälle till lärande, parterna på arbetsmarknaden och den enskilde delar också ansvaret.

Fördelningsfrågan är aktuell och det är fortfarande så att samhällets insatser för att främja lärandet inom den vuxna befolkningen bör riktas mot dem som har störst behov. Här kan samhällets och enskildas önskemål skilja sig åt. Dock bör utgångspunkten vara att individen inom givna ramar, ska kunna få stöd vid den tidpunkt, i det sammanhang och med den riktning han eller hon behöver.