Mittåkläppen

Mittåkläppen är inte bara skön att beskåda, den är på många sätt ett produktivt fjäll. Berggrunden är kalkrik och det gör området på och omkring Mittåkläppen till en, i verklig mening, blommande trakt. Fjället hyser mer än orkidéer och säterstugor: Det sägs att det var en lapp, Jonas Torkilsson Mittifjäll, Rik-Jonas kallad, som på 1600-talet fann malm i fjället. Vid den tiden var det främst koppar man åtrådde, eftersom den metallen utgjorde hårdvaluta i rikshushållarnas kassakistor.

Sedan området inspekterats av Kongl. Bergsrådet Urban Hjärne, satte man igång att bryta kopparmalmen och därför är det under vandringarna lätt att finna minnesmärken från den tiden. Gruvhålen och skärpningarna, som de mindre brytningsställena kallas, framstår i dag mest som spännande och fantasieggande minnesmärken efter den tvåhundraåriga industriepoken.

När allting inträffade bestod sannolikt vardagen mest av slit och försakelser under för oss ofattbart hårda yttre villkor. De många pittoreska, men väl bibehållna fäbodarna runt Mittåkläppen påminner också de numera huvudsakligen om tider som varit. I några fall lever dock verksamheten vidare, även om själva mjölkhanteringen har moderniserats en del och längs den gamla sätervägen färdas man numera komfortabelt med bil eller buss.

Renskötsel och turism har under de senaste decennierna allt mer satt sin prägel på Mittåkläppen och dess omgivningar. Båda verksamhetsgrenarna bygger i allt väsentligt sin existens på kvalitéer, som redan under förhistorisk tid lockade människor till området. Järnåldersgravarna uppe på platån mellan Djupdalsvallen och Gammelgruvan är ovedersägliga bevis för att här var befolkat redan i förkristen tid.

Copyright ©Härjedalens kommun Text och bild är skyddade av lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.