Riksintressen

Ett riksintresse är ett område som bedöms ha så stora värden att det är av betydelse för landet som helhet. Riksintressen är ett sätt för staten att påverka och bevaka intressen av särskild nationell betydelse inom samhällsplaneringen. I planprocessen är riksintressena ett underlag vars värden och potential ska vägas mot varandra och andra allmänna intressen. Riksintressen väger dock generellt sett tyngre än andra allmänna intressen. Utgångspunkten är att riksintresset har ett värde som kan utvecklas till något attraktivt.

Det är först i översiktsplanen som konsekvenserna av ett riksintresseanspråk tydliggörs och hur påverkan blir i förhållande till andra allmänna intressen. Kommunen ska i översiktsplanprocessen visa hur man tar hänsyn till riksintressena så att de inte påtagligt skadas. Det är inte bara lokala intressen som ska vägas mot riksintressen, de kan ofta behöva vägas mot varandra. Om det finns motstridiga riksintressen ska det riksintresse som bäst främjar en långsiktig hushållning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt prioriteras.

Riksintressen definieras och regleras i miljöbalkens (MB) 3 och 4 kapitel, och Länsstyrelsen bevakar att kommunen i sin planering tillgodoser riksintressena. Områden som är av riksintresse kan både vara av bevarandekaraktär och nyttjandekaraktär, exempelvis naturvård som bevarande och vindkraft nyttjande.

Riksdagen har beslutat riksintressena som finns i 4:e kapitlet miljöbalken. Riksintressemyndigheterna beslutar över de som regleras i 3:e kapitlet miljöbalken. Det finns totalt tolv myndigheter som ansvarar för riksintressen, till exempel Naturvårdsverket och Trafikverket.

Turism och rörliga friluftslivet 4:2 MB

Ställningstagande

  • Kommunens samhällsplanering och planering för markanvändning ska ta hänsyn till det rörliga friluftslivets behov av tillgång till attraktiva natur- och kulturlandskap.
  • Exploateringar ska beakta riksintressets värde och innehåll.

I 4:2 Miljöbalken anges ett antal områden där turismens och friluftslivets, främst det rörliga friluftslivets, intressen särskilt ska beaktas vid bedömningen av tillåtligheten av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön. Bebyggelse inom riksintresseområdena hanteras enligt ställningstaganden ”Bebyggelse i fjällnära miljöer”, sidan 20.

Allemansrätten är avgörande för friluftslivet och turismen. Allemansrätten nyttjas dock av var och en men är en viktig tillgång för både stad och land, regional utveckling och lokala turistföretag. Riksintresseområden för rörligt friluftsliv är till största del lokaliserat till fjällen.

Rörligt friluftsliv avser friluftsaktiviteter som kan utövas med stöd av allemansrätten.

Härjedalens natur- och kulturmiljöer är viktiga tillgångar och skapar möjligheter till företagande i alla delar av kommunen. Friluftslivet och turismen medverkar till en stark och hållbar utveckling och regional tillväxt.

Obrutet fjäll 4:5 MB

Ställningstagande

  • Exploateringar ska beakta riksintressets värde och innehåll.

Inom fjällområdena som finns namngivna i 4:5 Miljöbalken får bebyggelse och anläggningar uppföras endast om det behövs för rennäringen, den bofasta befolkningen, den vetenskapliga forskningen eller det rörliga friluftslivet. Bestämmelsen innebär att mark- och vattenresurserna inom dessa områden, de obrutna fjällområdena, ska användas på ett sådant sätt att områdenas karaktär bevaras. Det grundläggande i avgränsningen av de obrutna fjällområdena är att områdena i princip saknar vägar och järnvägar. För att bevara orördheten bör huvudprincipen vara att nya vägar och järnvägar inte får anläggas. De undantag som kan bli aktuella är exempelvis vägar som behövs för enstaka fastigheter eller för rennäringen.

Bebyggelse inom riksintresseområdena hanteras enligt ställningstaganden ”Bebyggelse i fjällnära miljöer”, sidan 20.

Myskoxen

Det sista av de stora urtidsdjuren

I fjällområdena väster om Tännäs, utpekade som riksintresse ”obrutet fjäll”, lever Härjedalens myskoxar. I Sverige finns myskoxarna endast i Härjedalen, och vid sidan av björnen är myskoxen kanske det däggdjur som förknippas allra starkast med Härjedalen. De är värdefulla inslag i fjällens biologiska mångfald och har något som kan liknas vid ”rörliga djurskyddsområden” kring sig med en fredad zon på 100 meter runt varje individ. Efter att fem myskoxar spontant vandrade in från Dovrefjäll i Norge 1971, har myskoxarna etablerat sig i Västra Härjedalens fjällom­råden.

De härstammade från de djur som under åren 1947-53 sattes ut i Norge, efter att de infångats på Nordost-Grönland. Populationen i Härjedalen har varierat i storlek. Som mest har de varit ett 30-tal djur, men idag består populationen av knappt 10 individer. Sedan länge görs det mesta av arbetet till skydd för myskoxarna på ideell basis, genom lokala krafter.

Myskoxarna är känsliga för störningar, framförallt under vinterhalvåret när de ofta står stilla på avblåsta fjällområden för att överleva på det lilla som där finns att äta. De är därmed beroende av stora ostörda områ­den utan mänsklig påverkan, och gynnas därmed av de restriktioner för exploatering som riksintresseutpekandet omfattas av.

Bild på myskoxar som vandrar på kalfjället.
Bild över Härjedalens kommun som visar områden att ta hänsyn till i översiktsplanen.

Skyddade vattendrag 4:6 MB

Ställningstagande

  • Exploateringar ska beakta riksintressets värde och innehåll.

I Härjedalens kommun finns tre vattendrag som har skydd enligt 4:6 Miljöbalken. Det är Voxnan uppströms Vallhaga, Österdalsälven uppströms Trängslet och Ljusnan sträckan mellan Hede och Svegsjön. Förutom själva vattendragen ingår dess käll- och biflöden i skyddet. I dessa vattendrag får ingen vattenreglering eller vattenöverledning för kraftändamål utföras.

Natura 2000 4:8 MB

Ställningstagande

  • Exploateringar ska beakta riksintressets värde och innehåll.

Inom kommunen finns flera Natura 2000-områden, dessa skapas för att värna om den biologiska mångfalden och skydda hotade och bevarandevärda arter inom Europa. Alla EU-länder ska inom respektive land redovisa natura 2000-områden. Områdena sammanfaller ofta med andra skyddade miljöer så som nationalparker och naturreservat. För att ett område ska benämnas som natura 2000- område genomgår de en beslutsprocess där Länsstyrelsen lägger förslag på nya områden som sedan behandlas av Naturvårdsverket, regeringen och till slut rekommenderas till EU-kommissionen.

Förändrad markanvändning inom eller i anslutning till ett Natura 2000-område kan kräva en tillståndsprövning om förändringen kan påverka Natura 2000-området på ett betydande sätt.

Rennäring 3:5 MB*

Ställningstagande

  • Härjedalens kommun ifrågasätter statens utpekande av områden som riksintresse för rennäringen på privatägd mark i Härjedalens kommun. Det är kommunens uppfattning att staten bör dra tillbaka dessa anspråk.
  • Riksintresset för rennäringen inom renskötselområdet, dvs. åretruntmarker inom de statligt ägda renbetesfjällen, ska tillgodoses
    genom att:

    - Intrång som lokalisering av bebyggelse, anläggningar och annan form av exploateringar (vindkraft, gruvor) ska undvikas inom åretruntmarkerna, i anslutning till befintlig bebyggelse bör dock viss utveckling och förtätning av bebyggelse medges,

    - Samebyarnas kunskap om nyttjande av marken, de faktiska förutsättningarna på plats med landskapet och eventuella tidigare
    ingrepp som bakgrund, ska tas i beaktning,

    - Rennäringens åretruntmarker ska värnas för att säkerställa renskötseln,

    - Länsstyrelsen tillsammans med Samebyarna ska inom åretruntmarkerna involveras i tidiga skeden i strategiska planfrågor, detaljplaner, bygglov, förhandsbesked och förfrågningar.

Sametinget är riksintressemyndighet för rennäringen och fattar beslut om att peka ut viktiga områden för rennäringen som riksintresseanspråk. Exempel på områden som är redovisade som riksintresseanspråk är samlingsplatser, flyttleder, övernattningsbeten, svåra passager, speciella betesområden, områden kring anläggningar samt renhagar. De finns redo­visade på kartor. Dessa kartor tillsammans med samebyarnas kunskap om det precisa markanvändandet är viktiga.

Enligt miljöbalken ska mark- och vattenområden som har betydelse för rennäringen så långt möjligt skyddas mot åtgärder som påtagligt kan försvåra näringens bedrivande. Områden som är av riksintresse för ren­näringen ska skyddas mot åtgärder som påtagligt kan försvåra näringens bedrivande. Bestämmelserna om riksintressen ska tillämpas i den kom­munala planeringen, vid beslut enligt plan- och bygglagen, och vid beslut som rör ändrad mark- eller vattenanvändning. Däremot är bestämmelser­na om riksintressen inte tillämpliga vid pågående markanvändning.

Översiktsplanen är ett strategiskt politiskt dokument som ska spegla kommunens politiska vilja, avsikt och uppfattning om den framtida utvecklingen i kommunen. Den innehåller strategiska överväganden för generella och kommunövergripande frågor tillsammans med inne­hållskraven för översiktsplanen i enlighet med 3 kap. plan- och bygglag (2010:900). Översiktsplanen är inte rättsligt bindande utan vägledande vid efterkommande prövningar. I översiktsplanen ska kommunen dels redovisa vilka riksintresseanspråk som finns i kommunen samt dessas geografiska utbredning, dels redovisa hur kommunen i sina ställnings­taganden har beaktat riksintresseanspråken. Kommunen kan också i översiktsplanen ifrågasätta och säga sin mening om anspråket. Det är alltså kommunens uppfattning om riksintressena som framgår av över­siktsplanen.

Kommunen och Länsstyrelsen har skilda uppfattningar om utpekande av riksin­tresseanspråk för rennäringen utanför renskötselområdet

Länsstyrelsen anger i sitt granskningsyttrande att planförslaget inte tillgodoser riksintresset för rennäringen. Ur Länsstyrelsens gransknings­yttrande 2020-04-08:

Länsstyrelsen delar inte kommunens uppfattning kring avgränsningen av riksintresse för rennäring enligt 3 kap. 5 § MB. Enligt Länsstyrelsens uppfattning kan inte en civilrättslig dom i ett mål mellan enskilda parter begränsa den offentligrättsliga möjligheten att peka ut riksintressen. Ett riksintresse är ett statligt geografiskt anspråk som syftar till att stärka ett visst allmänt intresse, och som tillämpas först vid rättsliga beslut om änd­ringar av mark- eller vattenområden enligt de 12 lagstiftningar som tilläm­par miljöbalkens hushållningsbestämmelser. Riksintresseutpekanden har därför ingen direkt koppling till juridisk markstatus eller markägarskap.

I övrigt bedömer Länsstyrelsen i sitt granskningsyttrande att kommunen satt upp rimliga ställningstaganden för hur rennäringens intressen ska tillvaratas i syfte att tillgodose riksintresset. Ställningstagandena kan dock inte enbart gälla inom statligt ägda åretruntmarker utan behöver gälla ge­nerellt i samtliga delar av det de utpekade riskintresseanspråken. Eftersom kommunen endast avser att tillämpa ställningstagandena i vissa delar av de utpekade områdena anser Länsstyrelsen att riksintresset som helhet inte är tillgodosett.

Härjedalens kommun värnar om rennäringens nuvarande och framtida utveckling i Härjedalen. Det är kommunens uppfattning att riksintres­seanspråken på privatägd mark motverkar en sådan positiv utveckling. Av skäl som följer ifrågasätter Härjedalens kommun statens utpekande av områden som riksintresse för rennäringen på privatägd mark i Här­jedalens kommun, och det är kommunens uppfattning att staten bör dra tillbaka dessa anspråk.

Kommunens skäl för ifrågasättandet av utpekande av riksintresseanspråk på privatägd mark utanför renskötselområdet

Härjedalens kommun bär på erfarenheterna av hur många och långvariga konflikter och rättsprocesser mellan kommuninnevånare och näringar tär på samhället och polariserar människorna det består av. Det gör att kom­munen värderar dagens samförståndslösningar med nyttjanderättsavtal för renbete mycket högt. Fler rättsprocesser för inte den lokala dialogen och samverkan framåt.

Härjedalens kommun värnar om rennäringens nuvarande och framtida utveckling i Härjedalen, tillika om att den samiska kulturen och identi­teten i övrigt bibehålls och stärks. Härjedalens kommun ingår i förvalt­ningsområdet för det samiska språket vilket också ställer särskilda krav på kommunen. Det är kommunens uppfattning att en bibehållen rennä­ring i kommunen av samma omfattning som den nuvarande förutsätter en god dialog och gott samverkansklimat mellan samebyarna och de privata markägarna. Kommunen anser det nödvändigt att renbetesavtalen ges goda förutsättningar att upprätthållas. Det är kommunens bedömning att Sametingets utpekanden av riksintresseanspråk undergräver den lokala dialogen och samverkan mellan invånare och näringar i kommunen samt äventyrar renbetesavtalen. I dessa delar riskerar utpekandet av riks­intresseanspråk att i praktiken motverka skyddssyftet hos det aktuella intresset istället för att främja det.

Härjedalens kommun har en hög ambition att verka för en god dialog och gott samverkansklimat mellan samebyarna, de privata markägarna och kommunens olika näringsgrenar. Ett civilrättsligt avtal mellan två parter främjar ett ömsesidigt intresse av att upprätthålla en god dialog och ett och gott samverkansklimat i vardagen. På privatägd mark i Härjedalen bedrivs renbete efter avtal om upplåtelse av mark för bete. Nyttjande­rättsavtalen om renbete innebär emellertid inte hinder för markägarens egna nyttjande och utveckling av sin fastighet. Utpekande av riksintres­seanspråk syftar däremot just till att påverka den framtida markanvänd­ningen på det aktuella markområdet, vilket av många markägare uppfattas som en begränsning som inte var aktuell när avtalen tecknades. En sådan potentiell inlåsning av framtida utvecklingsmöjligheter som riksintres­seanspråken innebär kan medföra att fortsatta nyttjanderättsavtal av markägare ses som ett hinder för det egna nyttjandet av fastigheten.

Det är kommunens bedömning att det av förarbeten till miljöbalken (1998:808) och plan- och bygglagen (2010:900) framgår att lagstiftarens avsikt är att de områden som av riksintressemyndigheten bedöms vara av riksintresse för rennäringen bör pekas ut inom renskötselområdet. Tidigare utpekanden av riksintresseanspråk för rennäringen i Härjedalen följer denna princip.

Härjedalens kommun anser oaktat denna bedömning att det inte heller är lämpligt att peka ut riksintresseanspråk på mark som inte omfattas av renskötselrätt. I synnerhet mot bakgrunden av de långa och svåra för­handlingar som följde på renbetesmålet och som slutligen ledde fram till dagens unika samförståndslösning.

Vad gäller de riksintresseanspråk i kommunen som pekats ut inom renskötselområdet, det vill säga de statligt ägda renbetesfjällen där ren­skötsel bedrivs med stöd av rennäringslagen (1971:437), har Härjedalens kommun inga invändningar. Kommunens ställningstaganden tillgodoser i dessa områden riksintresset för rennäringen. Av Länsstyrelsens gransk­ningsyttrande framgår att Länsstyrelsen gör samma bedömning som kommunen vad gäller dessa områden, dvs. att riksintresseområdena för rennäring belägna inom renskötselområdet tillgodoses.

Rennäring i Härjedalen bedrivs både inom och utanför renskötselområdet

I Härjedalen bedrivs rennäring dels inom renskötselområdet med stöd av rennäringslagen (1971:437), dels utanför renskötselområdet med stöd av civilrättsliga nyttjanderättsavtal mellan sameby och fastighetsägare. Genom renbetesavtalen finns idag en väl fungerande samförståndslösning i kommunen som innebär att privata markägare tillsvidare upplåter sin mark till samebyarna med nyttjanderätt för renbete, främst vinterbete. Efter det så kallade renbetesmålet, vilket gällde rätten till renbete på privatägd mark i Härjedalen, följde långa och svåra förhandlingar som slutligen ledde fram till dagens unika samförståndslösning. Härjedalens kommun värnar om rennäringens nuvarande och framtida utveckling i Härjedalen.

Ett stort antal fastighetsägare spridda över hela Härjedalens kommun var parter i det så kallade renbetesmålet. Domen innebar ett konstate­rande av att det inte på någon av de omtvistade fastigheterna föreligger renskötselrätt. Trots ett sammantaget mycket omfattande ytterligare skriftligt material avslog HD i februari 2017 resningsansökan i målet. Av allmänna rättsgrundsatser följer att det är den som påstår förekomsten av ett rättsförhållande som har att bevisa detta. De olika instanserna som värderat det åberopade bevismaterialet om renbete utanför renbetesfjäl­len i Härjedalen har kommit till samma slutsats. Det mycket omfattande historiska materialet som över tid åberopats i målet redogör i stora delar för förhållanden i Härjedalen generellt. Avgörandet i sig gäller för de i må­let ingående fastigheterna, men kan inte omvänt anses innebära att ren­skötselrätt föreligger på de fastigheter som inte var parter i målet. Samma rättsgrundsatser om påstådda rättsförhållanden och krav på bevisföring kvarstår på dessa fastigheter.

Gränsdragningskommissionen (SOU 2006:14) tillsattes av regeringen bland annat för att undvika fler uppslitande och långvariga rättsprocesser och få ökad klarhet i renbetesfrågan. Gränsdragningskommissionen hade bland annat i uppdrag att fastställa yttergränsen för samebyarnas vin­terbetesmarker. Kommissionen konstaterade i sitt betänkande att sådan rätt saknas i Härjedalen mot bakgrund av renbetesmålet. Utredningen framhöll även att domen visserligen formellt endast gäller till förmån för fastigheterna som berördes av tvisten men att domskälen är sådana att de omfattar även andra fastigheter inom kommunen. Deras slutsats var därför att ”det saknas en på urminnes hävd grundad renskötselrätt till vin­terbetesmarker i hela Härjedalens kommun”. I de efterföljande avtalslös­ningarna i Härjedalen har även fastighetsägare i Härjedalen som inte var parter i målet tecknat nyttjanderättsavtal med samebyarna om upplåtelse av mark för renbete.

Lagstiftarens syfte med införandet av riksintresse för rennäringen

De tillämpliga bestämmelserna i miljöbalken (1998:808) och plan- och bygglagen (2010:900) är allmänt hållna och ger förvaltningsmyndigheter­na ett förhållandevis stort bedömnings- och handlingsutrymme. Lag­stiftaren förlitar sig i hög grad på att förvaltningsmyndigheterna agerar omdömesgillt och ansvarsfullt. Av prop. 1997/98: 45 framgår att bestäm­melserna i 3 kap. miljöbalken (1998:808) motsvarar bestämmelserna i 2 kap. lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (NRL) och vidare att vad som anges i propositionen till den lagen (prop. 1985/86:3) alltjämt gäller. Som skäl för förslaget att införa skyddsbestämmelsen om riksintresse för rennäringen i NRL anfördes i förarbetena bland annat att hänsynen i rennäringslagen (1971:437) inte i tillräcklig utsträckning räckte som skydd mot exploateringsföretag. Bestämmelserna avsågs innebära att verksamheter och företag inom renskötselområdet, som är tillståndspliktiga enligt de lagar som kom att knytas till NRL, ska prövas med hänsyn till inverkan på samebyns renskötsel.

Härjedalens kommun anser att förarbetena till miljöbalken och plan- och bygglagen bör tolkas som att lagstiftarens avsikt är att de områden som av riksintressemyndigheten bedöms vara av riksintresse för rennäringen ska pekas ut inom renskötselområdet. Härjedalens kommun anser oaktat det­ta att det inte heller är lämpligt att peka ut riksintresseanspråk på mark som inte omfattas av renskötselrätt. I synnerhet mot bakgrund av de långa och svåra förhandlingar som följde på Härjedalsmålet och som slutligen ledde fram till dagens unika samförståndslösning.

Kommunens dialog med Länsstyrelsen inför och under planprocessen

Härjedalens kommun avstyrkte vid remissförfarandet år 2013 Same­tingets utpekanden av riksintresseanspråk på privatägd mark i Härjeda­len (dnr 106-144-13-Ks). Skälen för kommunens ställningstagande att avstyrka utpekandena var samma skäl som här anförs. Sametinget tog inte hänsyn till kommunens synpunkter. Kommunen har med anledning därav i skrivelse till Länsstyrelsen i Jämtlands län år 2018 begärt att Länsstyrel­sen anmodar Sametinget att revidera sina utpekanden av riksintressean­språk för rennäringen i Härjedalens kommun, så att dessa inte innefattar mark utanför renskötselområdet(dnr Ks 2018/105). Dvs. kommunen har uppmanat Länsstyrelsen att i enlighet med 4 § 2 pt. förordning (1998:896) om hushållning med mark- och vattenområden underrätta Sametinget och Boverket att Länsstyrelsen anser att klassificeringen bör omprövas. Länsstyrelsen har inte hörsammat kommunens begäran om sådant ställningstagande.

Länsstyrelsen har tidigare avstyrkt utpekanden av riksintresseanspråk utanför renskötselområdet

Staten har i sina utpekanden av riksintresseanspråk för rennäringen tillmätt frågan om huruvida renskötselrätt föreligger eller inte betydelse vid utpekande av riksintresseanspråk för rennäringen. Jordbruksverket och Länsstyrelsen i Norrbottens län reviderade sitt förslag på riksintres­seområden för rennäringen efter att förutsättningarna för rennäringens markanvändning inom de föreslagna områdena för Udtja sameby och Gällivare skogssameby hade förändrats genom Luleå tingsrätts lagakraft­vunna dom av den 10 juni 2002 (Mål m T459-98). Domen fastställde att samebyarna inte hade någon av avtal oberoende rätt till renbete på det omtvistade området. Det föreslagna området utgick därmed ur statens riksintresseanspråk för rennäring.

Denna syn delades av Länsstyrelsen i Jämtland som i skrivelse till Jord­bruksverket i januari 2004 gällande förslag till områden lämpliga som rik­sintresseanspråk för rennäringen angav att Länsstyrelsen inte såg några problem med att fastställa riksintresseområden för rennäringen på renbe­tesfjällen. Däremot menade Länsstyrelsen att det rådde stor osäkerhet om vilka marker samebyarna disponerade med stöd av 3 § rennäringslagen (1971:437), då domstolsprocesser i frågan pågick. Länsstyrelsen ansåg det vare sig möjligt eller lämpligt att fastställa förslag till riksintresseområ­den på vinterbetesmarkerna innan rättsprocesserna och Gränsdragnings­kommissionens arbete var klara. Jordbruksverket delade Länsstyrelsens bedömning.

År 2008 gavs Sametinget genom ändring i förordning (1998:896) om hus­hållning med mark- och vattenområden ansvaret att lämna uppgifter till länsstyrelserna om områden som Sametinget bedömer vara av riksintres­se för rennäringen. År 2013 tog Sametinget initiativ till nya utpekanden av riksintresseanspråk i Härjedalen, och beslut fattades av Sametinget år 2016. De nya och utökade riksintresseanspråken är avsevärt större än tidigare utpekande och omfattar även privatägd mark där renskötselrätt saknas.

Sametinget anger i sitt yttrande gällande den aktuella översiktsplanen att mot bakgrund av fragmentering och exploateringar är i princip all kvarvarande betesmark av sådan vikt för renskötseln att den antingen ska klassificeras som riksintresse eller i vart fall åtnjuta skydd såsom områ­den av betydelse för renskötseln. Sametinget framför också i sitt yttrande att kommunens uppfattning om statens utpekande av riksintresseanspråk är oväsentlig att redovisa i översiktsplanen. Kommunen delar inte Sam­etingets synpunkt. Det är angeläget att tydligt redovisa kommunens och statens skilda uppfattningar och bedömningar gällande de riksintressean­språk som redovisas i översiktsplanen.

Sammanfattningsvis

Sammanfattningsvis kvarstår kommunens ifrågasättande av statens utpe­kande av områden som riksintresse för rennäringen på privatägd mark i Härjedalens kommun. Det är kommunens uppfattning att staten bör dra tillbaka dessa anspråk.

* politiskt formulerat kapitel

Naturvård 3:6 MB

Ställningstagande

  • Ny bebyggelse bedöms restriktivt. Mindre tillbyggnader och komplementbyggnader samt någon enstaka tomt för bostadsändamål inom eller i direkt anslutning till redan ianspråktagna tomter kan tillåtas. Byggnader för det allmänna friluftslivet eller de areella näringarnas behov kan tillåtas.
  • Områden som pekats ut som lämpliga för bostadsändamål i de fördjupade översiktsplanerna anses fortsatt vara lämpliga för detta ändamål.
  • Vid eventuell bebyggelse eller andra åtgärder inom dessa områden ska hänsyn tas till naturvärdena.

Riksintresse för naturvården regleras i miljöbalken 3:6 och är områden som i ett nationellt perspektiv visar viktiga skeden av natur- och kulturlandskapets utveckling eller områden som är ostörda och inrymmer en stor mångfald av naturtyper. Det kan också vara av särskilt stort intresse för att det återfinns högt bevarandevärde naturtyper eller arter, exempelvis ett rikt fågelliv eller en ovanlig flora. Områden som är av riksintresse för naturvården ska skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada naturmiljön. De områden som finns inom kommunen utgörs till stor del av fjällmiljöer och våtmarker.

Friluftsliv 3:6 MB

Ställningstagande

  • Vid prövning av förhandsbesked, bygglov och strandskyddsdispenser som berör område av värde för det rörliga friluftslivet bör stor hänsyn tas till detta vid lokalisering av ny bebyggelse.

Riksintresse för friluftsliv regleras i miljöbalken 3:6. För att ett område ska vara av riksintresse för friluftslivet ska det ha stora friluftslivsvärden sett i ett nationellt perspektiv, ha särskilda natur- och kulturkvaliteter, variationer i landskapet och god tillgänglighet för många. De områden som utgör riksintresseanspråk i kommunen omfattar i huvudsak kommunens fjällområden och vissa vattendrag. För Härjedalens kommun har området för riksintresse för friluftsliv ”Rogen” (FZ 10) reviderats 2014 och området ”Orsa finnmark” (FZ15) blev aktualiserat år 2017 med en ny avgränsning.

Områden som är av riksintresse för friluftslivet ska skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön. Bebyggelse inom riksintresseområdena hanteras enligt ställningstaganden ”Bebyggelse i fjällnära miljöer”, sidan 20.

Kulturmiljövård 3:6 MB

Ställningstagande

  • Exploateringar ska beakta riksintressets värde och innehåll.
  • Kulturmiljöprogrammet ska inom fem år revideras och antas som tematiskt tillägg till översiktsplanen.

I kommunen finns flera områden med höga kulturmiljövärden som har blivit utpekade som riksintresse för kulturmiljövården. Det kan vara miljöer så som exempelvis äldre bymiljöer, fäbodar, samiska lämningar, fångstmiljöer med hällbilder och fjälljordbruk. Kommunen har upprättat ett kulturmiljöprogram där bland andra de riksintressanta miljöerna är upptagna. Kulturmiljöprogrammet är vägledande för hur dessa miljöer ska hanteras i relation till samhällsutveckling och olika lovärenden. Det krävs särskild omsorg och utredning vid gestaltning hos ny bebyggelse så att riksintressets värden respekteras. Eventuella nya byggnader eller andra ingrepp anpassas till kringmiljön och landskapsstruktur vad gäller tomtstorlek, placering, skala, material och färgsättning.

Gällande fornminnen är stora delar av Härjedalen idag inte inventerat sedan 1960 och 70-talet, vilket gör att antalet okända fornlämningar kan vara stort. Fornlämningar, både kända och okända är skyddade av kulturmiljölagen (1988:950) , och får inte skadas. Detta kan leda till arkeologiska utredningar kan komma att krävas i vissa miljöer och vid större exploaterringar.

Energiproduktion 3:8 MB

Riksintresse för energiproduktion regleras i miljöbalken 3:8. Utpekade områden är mark- och vattenområden som är särskilt lämpliga för anläggningar för energiproduktion och energidistribution. Områden som är av riksintresse ska skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra tillkomsten eller nyttjandet av anläggningarna.

Vindbruk

Ställningstagande

  • Det tematiska tillägget för vindkraft ska revideras under planperioden.

I Härjedalens kommun finns utlagt områden av riksintresse för vindbruk. Syftet är att de områden som har bäst förutsättningar för vindbruk och bästa vindresurserna kan användas till framtida vindkraftsetableringar och en effektiv markanvändning. Under de senaste åren har utveckling framför allt gällande höjd och storlek på verken gjort det möjligt att etablera vindkraft på andra platser än vad som tidigare var lönsamt. Översiktsplanen redovisar de utlagda områdena för riksintresse men tar inte ställning till hur kommunen avser att tillgodose riksintresset. Fråga hanteras vid revidering av vindbruksplanen.

Vattenkraft

Ställningstagande

  • Härjedalen kommun motsätter sig ytterligare utbyggnad av vattenkraft, men förordar att den befintliga vattenkraften ska effektiviseras och moderniseras med stor miljöhänsyn.

Energimyndigheten har under 2018 haft samråd angående riksintresseanspråk för vattenkraft. Beslut väntades under 2019.

Kommunikationer 3:8 MB

Ställningstagande

  • Exploateringar ska beakta riksintressets värde och innehåll.
  • Kommunen ska aktivt arbeta för att riksintresset ska prioriteras av Trafikverket, både vad gäller underhåll och ombyggnation (ex; breddning, trafiksäkerhetsåtgärder mm) eftersom vägarna har stor betydelse för så väl arbetspendling inom Härjedalen som för besöksnäringen.
  • Vid ombyggnation eller nybyggnation av E45, riksväg 84 eller länsväg 315 önskar kommunen att lokala intressens beaktas.

Riksintresse för kommunikationer regleras i miljöbalken 3:8. Utpekade områden är mark- och vattenområden som är särskilt lämpliga för anläggningar för kommunikationer.

Områden som är av riksintresse för anläggningar som avses i första stycket ska skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra tillkomsten eller nyttjandet av anläggningarna. Markanvändningskapitlet avsnittet väg (sidan b39) beskriver hur hänsyn ska tas till vägar och infrastruktur generellt, vilket också inkluderar de vägar som är av riksintresse inom kommunen.

Riksintressen för väg har stor betydelse för de nationella kommunikationerna på grund av dess överordnande funktion och det är betydelsefullt att dessa funktioner värnas på lång sikt. Kommunen har ett ansvar att värna om att de nationella och regionala vägarnas funktion upprätthålls i ett långt tidsperspektiv. Trafikverket ansvarar för den långsiktiga planeringen och är också huvudman för dessa vägar.

I Härjedalen utgör E45, riksväg 84 och länsväg 315 riksintresse för kommunikationer.

Väg E45 ingår i det nationella stamvägnätet som riksdagen fastställt. Vägarna i det nationella stamvägnätet är av särskild nationell betydelse. Delen mellan Göteborg och Gällivare ingår även i det av EU utpekade Trans European Transport Network, TEN-T. Vägarna som ingår i TEN-T är av särskild internationell betydelse. Väg E45 sträcker sig genom nästan hela Sverige, från Göteborg till Karesuando. Vägen benämns också Inlandsvägen.

Väg 315 Östavall-Hedeviken - Väg 315 är av särskild betydelse för regional eller interregional trafik.

Väg 84 Hudiksvall-riksgränsen - Väg 84 är av särskild betydelse för regional eller interregional trafik.

Totalförsvaret 3:9 MB

Ställningstagande

  • Samtliga plan och bygglovsärenden och ärenden enligt miljöbalken 2:7 inom påverkansområde för buller eller annan risk ska remitteras till Försvarsmakten oavsett höjd.
  • Hela landets yta är samrådsområde för objekt högre än 20 m utanför, och högre än 45 m inom, sammanhållen bebyggelse. Vid uppförande av höga byggnadsverk ska Försvarsmakten kontaktas i tidigt skede i plan- och bygglovsärenden.
  • Kommunen anser att de utlagda riksintresseområdena för Försvarsmakten är en potentiell utvecklingsmöjlighet.

Riksintresse för totalförsvaret regleras i miljöbalken 3:9 Områden som utgör riksintressen för totalförsvarets militära del är områden som bedöms ha nationellt viktiga värden och kvaliteter för att skydda Sverige. Det kan vara områden eller funktioner som behövs för att genomföra skarpa insatser, men även för att öva och utbilda personal och funktioner. Områden som är av riksintresse på grund av att de behövs för totalförsvarets anläggningar ska skyddas mot åtgärder som påtagligt kan försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av anläggningarna.

Områden som berörs av omgivningspåverkan från den militära verksamheten, som är ett riksintresse, redovisas som påverkansområden. Ett påverkansområde är ett område inom vilket åtgärder som exempelvis ny bostadsbebyggelse kan påverkas av, eller som i sin tur kan påverka, verksamhet inom riksintresseområdet. Inom påverkansområdena måste Försvarsmakten kunna säkerställa att ny bebyggelse eller andra åtgärder inte innebär risk för påtaglig skada på riksintresset eller ett område av betydelse för totalförsvarets militära del. Därför ska alla plan- och lovärenden inom påverkansområden remitteras till Försvarsmakten. Hela landets yta är samrådsområde för objekt högre än 20 m utanför, och högre än 45 m inom sammanhållen bebyggelse. Det innebär att alla ärenden avseende höga objekt måste skickas på remiss till Försvarsmakten.

I Härjedalens kommun berörs i de sydvästra delarna av både lågflygningsområden övnings- och skjutfält och påverkansområde för buller eller annan risk. Inom områden för lågflygning gäller särskild hinderfrihet, därför är det viktigt med tidiga samråd med Försvarsmakten i ärenden som rör höga objekt. Inom påverkansområde för buller eller annan risk ska samtliga plan och bygglovsärenden oberoende av höjd samt ärenden rörande beslut om områdesskydd enligt miljöbalken 2:7 remitteras till Försvarsmakten.

Bild över Härjedalens kommun som visar områden att ta hänsyn till i översiktsplanen.
Senast uppdaterad: 9 oktober 2020 11:00
Redaktör för sidan: Johan Essvik
Faktaansvarig (syns endast i edit-läge): Saknas