Animaliska biprodukter

Insamling av döda lantbruksdjur samordnas av Svensk Lantbrukstjänst genom avtal med lokala entreprenörer som kör turer och hämtar upp kadaver i respektive län.

De entreprenörer som arbetar för Svensk Lantbrukstjänst kan också hjälpa till med avlivning av djur.

Svensk lantbrukstjänsts webbplats Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

I Härjedalens kommun är det tillåtet att gräva ned animaliska biprodukter i form av:

• Kropp av sällskapsdjur och hästdjur.
• Djur som har hållits av människa och som har dött eller avlivats.
• Animaliska biprodukter från primärproduktion för användning inom det egna privathushållet, så kallad husbehovsslakt.
• Animaliska biprodukter från slakt och styckning av ren.
• Animaliska biprodukter som uppstått vid vilthanteringsanläggningar.
• Bin och biprodukter från biodling får bortskaffas genom att brännas eller grävas ned på platsen.

Viktigaste förutsättningen för att du ska få gräva ned ovanstående är att resterna och kropparna kommer från djur som inte burit på smitta. Nedgrävningen och transporten måste ske i enlighet med EU:s förordningar samt efter kommunens anvisningar.

Det är du som nedgrävare som bär ansvaret om det du gräver ned orsakar olägenheter eller skador för andra, till exempel genom att det du gräver ner förorenar en dricksvattenbrunn eller genom att vilda djur dras till en för ytlig grav.

Högre krav kan ställas om det krävs, exempelvis om nedgrävningen avser många djur över en längre tid eller om markförhållandena kräver det.

Andra slaktbiprodukter än de som omnämns i punktlistan ovan kräver tillstånd från Jordbruksverket för att få grävas ned.

Jordbruksverkets webbplats Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Blankett för ansökan om tillstånd för eller anmälan om nedgrävning av häst , 116.7 kB, öppnas i nytt fönster.

Enligt Jordbruksverket får slaktbiprodukter som uppstår vid jakt av vilt lämnas kvar i skogen. Slaktrester kan dock orsaka olägenheter genom att lukta, se otäckt ut och dra till sig djur. Jordbruksverket rekommenderar därför att:

• Undvika att lämna slaktrester i närheten av bostäder, motionsspår och friluftsanläggningar (exempelvis grillplatser och vindskydd).
• Även här gäller att slaktresterna inte får komma från djur som visat sig vara sjuka eller misstänks vara sjuka.

Det som i huvudsak ska kontrolleras av kommunen är att de animaliska biprodukterna, och i tillämpliga fall de produkter som är tillverkade av dem:

• kategoriseras på rätt sätt i kategori 1, 2 eller 3
• förvaras i enlighet med lagstiftningens krav
• hanteras och förvaras så att förväxlingsrisker undviks
• är korrekt märkta vid avsändandet
• är spårbara genom handelsdokument och register.

En animalisk biprodukt (ABP) är allt från döda djur ner till en kasserad sockerkaka som innehåller ägg, och det mesta material från djurriket som ryms däremellan - som till exempel ull, fjädrar, äggskal, matavfall och naturgödsel.

I butiker kan flera olika huvudtyper av animaliska biprodukter uppkomma som före detta livsmedel, till exempel biprodukter från styckning om butiken styckar kött, matavfall om butiken tillverkar till exempel lunchmat och smörgåsar eller om det är så att något måste återkallas till exempel på grund av att salmonella påvisats i något köttparti.

De animaliska biprodukter som uppstår i restauranger och storhushåll består oftast av de rester av livsmedel med animaliskt ursprung som uppstår vid produktion och servering.

Inom många storhushåll samlas de animaliska biprodukterna in som hushållsavfall och omhändertas i enlighet med kraven i miljölagstiftningen. Det är bara om materialet klassas som matavfall och ska gå vidare som foder, för rötning eller kompostering som det omfattas av lagstiftningen för animaliska biprodukter.

Lagstiftningen innehåller detaljerade krav om insamling, transport och spårbarhet som är viktiga att känna till. Speciella regler finns för butiker, bland annat gällande märkning av behållare för animaliska biprodukter, handelsdokument samt kunskap om vilka anläggningar som får ta emot dessa produkter, och om transportören är registrerad för ABP-transporter.

På Jordbruksverkets webbplats kan du läsa mer om vilka krav som ställs på hantering av animaliska biprodukter.

Jordbruksverkets webbplats Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Animaliska biprodukter delas in i tre kategorier beroende på risk och fortsatta användningsmöjligheter. Kategori 1 bedöms ha den största smittorisken och sedan i fallande skala ner till kategori 3.

Kategori 1 innehåller bland annat hela sjuka djurkroppar, specifikt riskmaterial som hjärna, ögon, benmärg och liknande.

Kategori 2 innehåller djur med spår av veterinärmedicinska rester, slakteriavfall och naturgödsel.

Kategori 3 innehåller bland annat butiksavfall och blod samt hudar från slakterier.

Jordbruksverket har sammanställt en folder med beskrivning av de olika katerogierna.

Jordbruksverkets folder ”Kategorisering av animaliska biprodukter” Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.